Fortsättning på inlägget under, läs det före detta! :)
Nu har jag rast.
Efter att vi hade väntat i 45minuter så kom det ut en norska och sa att Taylor redan hade åkt.
Vi gick till hotellt.
Där målade vi klart t-shirtarna och jag vilade eftersom jag varken hade sovit på natten eller på tåget.
Klocken blev äntligen så mycket att vi kunde släppa ut våra inbakade flätor och fixa till vårt lockiga hår.
Vi målade svart på sidan av handen så att om man satte ihop händerna som ett hjärta så var konturerna av hjärtat svarta.
Vi åkte dit och efter att vi köat i fel kö i 30 minuter och köat i rätt kö i 45 minuter så kom vi äntligen in.
Vi hade ståplatser och vi hamnade långt fram.
Efter kanske 30 minuters väntan till så började konserten.
Det var så coolt! En utav det finaste stunderna i mitt liv. Jag kan inte beskriva hur det var, men vi trodde ju att vi skulle se Taylor som en prick långt borta. Vi hade fel. Hon var jättenära! Som närmst kanse 15 meter ifrån.
Det var kvavt där vi stod och i slutet av konserten var Ida nära att svimma. Men det gjorde hon aldrig.
Det är så coolt att jag fortfarande inte fattat att det har hänt.
