En onsdag att glömma
Hallö.
Det som stod på schemat just denna onsdag var Byteatern i Kalmar och Simhallen. Vi var på teatern på studiebesök en snabbis bara, och resten i simhallen. Jag var inte med och simmade, och i en simhall när du sitter där och har kläder på dig istället för en bikini och är torr istället för blöt, så kan det ibland kännas som att du kommer att förångas och flyga ut i yttre rymden.
När jag hade haft denna känslan ett tag så bestämde jag mig för att gå en runda på stan. Jag han med att kolla lite på Kvasten.
Sen gick jag tillbaka och blablabalabla. Alla mina vänner gick och duschade och jag kollade på mobilen när nästa buss gick.
13.50 stod det. Det var då tio minuter tills dess. Jag skyndade mig att hämta mina grejer och säga till att jag gick och sedan så småssprang jag till centralen. Jag hann och bussen kom. Den släppte av alla människor och när jag försökte gå på så viftade han med armarna och åkte. What the heck?! Får han verkligen göra så? Nej. Inte tillåtet.
Nästa buss gick efter en halvtimme. Jag blev sur men väntade.
Till sist kom busstetevleh (läs gärna det sista baklänges) och äntligen startade färden.
Det enda som var bra med hela resan var att en tant skulle av på min gata så bussen stannade precis utanför (haha, varför liksom?) Men det blev kortare att gå för tantis och mig.
Långt inlägg men ack så intressant ;)
en gammal och bortglömd bild på agnes goos.
Nu ska jag gå och fråga Wilma om hon vill ta kort på mig, hoppas hoppas hoppas :)
